TJABBBA
Idag har jag haft en fin dag och de flesta av mina dagar är mkt fina nuförtiden. Det känns bra. Jag har bara städat, dansat omkring i huset, mattsurfat, gjort bakåtkullerbyttor och druckit kaffe. FAB! Jag ska aldrig börja jobba igen. Att bara vara hemma och pyssla med allt och ingenting alls är precis vad jag är gjord för. Eller möjligtvis sälja glasspinnar då.
Vi har idag fårr besök av två toksöta tyskar som ska spela på röda sten imorgon. Sven som också är Djs w. Bad haircutz är ett tok depeche mode fan och jag fick lyssna in mig lite på mya skivan. Det var nice. Och så har vi haft besök av vår hyresvärd som verkade soft med att vi bor här. Jag, Jo och Efa blev tokflamsiga dock och jag vet inte vad han tyckte om att vi bara tokfnittrade oss igenom hela hans besök. Förhoppningsvis bara att vi var söta. Vilket vi är. Otroligt söta är flickorna jag bor med. Och katten Tom då.
Nu är jag helt slut men borde egentligen ta mig en kopp vodka och dra till slottsskogen där Hippies with guns håller till och dricker öl. De är mkt fina de med och jag borde verkligen umgås mer med dem än vad jag gör nuförtiden.
Peace out bros and sisthas. yo.
Ryggkrökardag
idag har jag verkligen inte gjort mkt nytta. har enbart suttit i köket och surfat runt på meningslösa sajter hela dagen. martin har lagat veganska krämbullar somv ar helt fantastiska och en böngryta med lagerblad och dillpotatis. helt otroligt gott. han är så duktig. kommer verkligen sakna den här organiserade matlagningen vi har i kollektivet- underbart att ha lagad varierad mat på bordet varje dag. men vem vet- kanske går det styra upp något liknande i det nya kollektivet också!
efter middagen drack vi kaffe och då ringde en viss sture mig och kallade mig på arbetsintervju för ett frukostvärdinnejobb. ska dit imorgon men jag är lite splittrad angående om jag vill ha det eller inte. är värdelös på att sova på nätterna för det första och sen är jobbet på ett fyrstjärnigt hotell i stan där jag kommer få pussa en massor med borgarfötter varje dag. usch och fy.
en tjej från nya kollektivet var över och använde internet i någon timma idag. hon är söt. jag drack då en kopp eterniTEA som är sjukt ordvitsigt som även det lugnade ner mig endel.
filmfestivalen startar snart, wohow! önskar bara att jag vore några pund rikare och kunde gå på mer än vad det nu blir.
hittade en ball blogg förresten som martin i något blurry tillstånd tyckte var FÖR konstig. fantasinyheter.blogspot.com
har använt mig av spotify massor idag också. det är verkligen helt fantastiskt. vilken källa till ny musik!
Godnatt2
Nu har jag vart uppe i nya kollektivet och det är verkligen hur fint som helst. Flickorna jag ska bo med verkar jättesöta och allt borde kännas fantastiskt bra, det bara gör inte det. Det är självklart eftersom att jag trivs så bra precis där jag är och även om jag bara ska flytta 200 meter in i skogen kommer jag inte vara med i the everyday life här som jag sökt så länge och äntligen hittat. Jag tror det löser sig så fort jag hittat en ny rhytm i vardagen.. måste fixa jobb jobb jobb eller nått plugg. Jag funderar på att läsa latinamerikakunskap i vår eftersom att det borde underlätta för mig att komma in på journalisprogrammet sedan- frågan är om det inte är psykolog jag ska bli dock och bara borde hoppa den här journalistrajtan.. Jag har faktiskt inte varit duktig på att skriva sen jag gick i högstadiet mena ja.. fuck it. Det är väl bara det här om att jag gärna vill dela mina tankar och enda sättet för mig, med min bristande retorikförmåga, att göra detta är genom att skriva..
Idag har jag lyssnat en massor på the weeping song:
Imorgon måste jag försöka ta tag i lite saker:
Söka jobb på en pub jag jättegärna vill jobba på.
Styra upp flytten.
Skriva in mig på en eller flera kurser i vår.
Kolla upp bredband till nya huset.
Peace out.
Extremism
I veckan har jag haft många tankar hit och dit. I söndags gick jag med in till grannen på en, vad som visade sig vara, mycket fin fika med min fars gamle bäste vän Sten. Han visade mig ett lugn i det upprörda state of mind jag befann mig i. Jag var upprörd över hur människor i världen agerar och hur människor kan vara hjältar i sin vardag men ändå i summan av sina handlingar handla ont genom att se bort och ignorera vad deras handlingar i vardagen gör mot världen i ett globalt perspektiv. Sten mötte mig med en lika upprörd och, vad kan man säga, uppgiven bild av världen men med sin egen mognad fick han mig att tänka på min situation i världen. Och att få hopp om framtiden även då den verkar gå mot något som bara verkar enormt mörkt.
Att vara extremist har i dagarna en väldigt dålig klang. Att ligga på botten av samhället likaså. Om man ser på historien dock är det alltid de som legat på botten som i slutändan fått igenom sina idéer och som gjort skillnad. De som verkat förlora blir till slut vinnare. Det tycker jag stärker en när tiderna är som idag. Jag får aldrig sluta tro, jag får aldrig sluta kämpa för det är idéerna som lever kvar när jag själv inte gör det. Och det är idéerna som får oss att bli så otroligt mänskliga som vi faktiskt är. Inget annat djur ställer sig upp och riskerar sitt liv för en idé. Extremist kan även jag tycka vara ett väldigt dåligt begrepp då de som kallas extremister ofta har ett väldigt entonigt sätt att se på saker och ting- detta är självklart farligt. Men man får då också se på det från ett annat håll- det motsatta- anledningen till att de tvingats in i detta mönster måste antingen bygga på ett utanförskap, isolerande eller ignorerande från de sidor som tycker eller tänker på det motsatta viset. Det är då inte extremisternas "fel" att de blivit extremist i den dåliga klang det idag är allmänt att tycka. Jag tycker det finns många fina extremister också- de som faktiskt har öppnat upp sig mot andra och haft en öppen diskussion om deras åsikter men som enbart genom detta fått en bekräftelse av att de ännu mer tror på sina idéer. Som i fallet Palestina. Här har vi ett folk som blivit bortkörda från sitt land med ett löfte om att få återvända, de har blivit instängda i enorma läger där de gång på gång förnekas sina mänskliga rättigheter. De flesta palestinierna försöker på något plan finna sig i detta och leva ett så normalt liv som möjligt- trots att de är förnekade sina mänskliga rättigheter av resterande världen. Och så finns det grupper som inte tolererar detta fruktansvärda och stället sig upp och slåss för sina idéer- med livet som insats. Jag tycker detta är rätt och vi ser genom just dessa att det är idéerna som för mänskligheten vidare. Om inte Hamas skulle slåss för sitt förtryckta folk- skulle hela världen vara blind för vad som sker och har skett i Palestina. Israel skulle helt utan hinder kunna fortsätta förtrycka den palestinska befolkningen till den grad att de helt glömt att de är människor och lägger sig under det israeliska folkets fötter. Och att kalla Hamas terrorister är för mig helt absurt när de blivit framröstade i ett godkänt demokratiskt val, med ett budksap om att de ville ha en fredlig lösning på konflikten men att de (och den palestinska befolkningen) än en gång blivit vända ryggen av världen och förnekade. Om inte ens den fredliga och demokratiska vägen skall få ett godkännande finns det bara två utvägar- gå med på att vara israels råttor ELLER slåss. jag hoppas fler väljer alternativ nummer 2.
Samtidigt fick jag för några dagar sedan en liten uppenbarelse om huruvida vi alla måste finna och acceptera sin plats i världen. Jag vet inte om detta var en slags försvarsmekanism efter att jag bestämt mig för att stanna i sverige ett tag till eller om den kom helt från hjärtat- återstår att se. Om jag nu är född i västsverige och kan västsverige bättre än något annat ställe dit jag kan flytta och starta ett liv omkring i världen- är det inte då lite utav min samhälleliga plikt att stanna i västsverige och härifrån förbättra världssituationen så mycket som möjligt? Jag vet inte riktigt än, men kan tänka mig att slutgiltliga svaret från mig kommer att bli ja- även om jag inte vet om jag kommer att följa det.
Godnatt
När jag berättade för en god vän till mig att jag hade problem med att sova och tagit ett rosa piller för att hjälpa mig med just detta diregerade hon istället om mig till denna video: och bad mig krypa ner i min säng och slappna av. Jag tyckte det var gulligt sagt av henne.
Det rosa pillret jag tog var förresten till för att i första hand lugna narkotika- och alkoholberoende vid oro och sömnsvårigheter. High five!
Osh!
Nu har det vart rätt hektiskt ett tag och jag ska verkligen försöka komma ihåg vad jag haft för mig!
Torsdag: blankt. kan verkligen inte komma ihåg. fruktansvärt. detta är varför jag måste skriva oftare. eller snarare behöver träna upp mitt minne. det är helt bedrövligt att glömma av sitt liv helt.
Fredag: Var på Kellys och drack after worköl innan jobbet och kom lite försent och lite för packad till jobbet när jag började klockan halv sex. Fortsatte sedan med stabil alkoholkonsumtion hela kvällen och gick med kollegorna till Babar på avenyn efter jobbet där det blev oändligt antal drinkar och skitsnack. Blev möjligtvis accepterad av dessa varelser genom att supa ikapp med dem vilket jag antar är lite bra iallafall med tanke på att jag skall spendera åtminstonde 30 dagar till ihop med dem. Gick sedan till Nef och dansade lite med Lisa som var på besök för att sedan taxia hem med en hemlös kille som jag tror hette Tor (möjligtvis Olof) från Kinnekulle. Han slutade aldrig tafsa på mig och klockan åtta på morran målade jag honom randig och slängde ut hans kläder i trädgården. Problem solved.
Lördag: Adrenalinet från att ha kastat ut Olof höll kvar sig och jag kunde inte sova utan drog istället med Martin upp och kollade på Gudarna måste vara tokiga 3 vilken är en fantastiskt hysterisk och härlig film. Kollade sedan på Darwins mardröm ihop med kollektivet vilken alla bör se. Kommer ihåg ett citat av en tokfattig man som dock hade ett jobb (som gick ut på att skjuta de inkräktande afrikanerna som på grund av sin hungersnöd ville stjäla lite av europernas fisk): "It feels good- now I am a citizen of the world. I am working and I am paying rent. A citizen of the world- it feels good.". En otroligt tragisk film. Oskar berättade för mig att det endast är 2 procent av världens befolkning som har råd att semestra vilket även det gav mig en tankeställare. Det är många saker man inte tänker på och ser som självklart som priviligerad västfödd.
Söndagen jobbade jag bara tills jag kom hem och Elins kalas i kollektivet precis tog slut. Jag missade hela kalaset! attans också. fick god mat dock och ett eller två glas vin. Den söta unga killen på jobbet var tydligen inte kär i mig utan i den snygga unga tjejen och det var en liten besvikelse när jag spanat lite på honom. Men skönt att skriva av det från energiödelslistan.
Idag kom Sofi och Adolfo från London för att stanna tills på fredag! De är så söta och fantastiska. Fanastiskt att de ville hälsa på mig innan de flyttar till Mexiko. Vi har vart i Slottsskogen och kollat på älgar och sälar, ätit gott, druckig gott och kollar på en fruktansvärt dålig film vid namn Insanination (i think!).
Boråsbesök.
Jag åkte till Borås igår för att överraska min syster en vecka försent på föllsedan. Hon blev glad och vi gick ut och åt på Babbel för att fira oss. Det var fint. Hon är väldigt fin, min syster Ida. När jag kom hem till mor framåt natten vart hon överraskad av besöket men vi hade faktiskt ett ganska fint samtal som höll på i uppåt två timmar. Detta hör till ovanligheterna då hon vanligtvis bara brukar bli arg så fort hon ser mig. Hon kan vara på hur bra humör som helst, men när jag stiger in i rummet rasar hennes värld samman. Hon hade nog tänkt att jag skulle vara en såndär trevlig enkel dotter som nu vid 22 års ålder bodde med min pojkvän, jobbade i en inredningsbutik i stan och hade en grå fondvägg och ett hem med fina vita ljusstakar. Istället har jag den trubbligaste ekonomin skådad, bor där jag släpps in för kvällen och reser runt utan direkta mål och framtidsplaner runt om på jorden. Jag tror att en av anledningarna till att hon brukar bli upprörd av att träffa mig är för att jag påminner om min far som gick bort för tre år sedan. Åtminstonde hoppas jag att detta är fallet. Om inte är det bara för att hon inte tycker om mig och det vore ju tragiskt.
Ellen ringde mig när jag lunchade med Ida idag och berättade att hon var full på whiskey och på frågan om något speciellt hänt svarade hon "lite kanske". Jag åkte dit och hon var full och vacker och hade bokat resa till London på fredag för att avsluta sitt redan avslutade förhållande med Alberto på ett finare sätt, detta trots att han träffat en annan. Jag tycker kanske inte att detta var en brillijant idé men förstår att det är sånt vi gör i kärlekens desperata stunder. Jag hoppas att hon kommer må bättre av detta men tvekar. Hon kommer vara fine. Det måste hon vara snart. Det är jag och Ellen som ska ta över världen en dag framöver.
Fick skjuts till Göteborg igen av min bror och vi hade en fin med hetsig diskussion om- guess what!- vegetarianism. Han vågade inte hälsa på i mitt kollektiv för han var rädd för sånnadära kollektivbor. Ha! Han har börjat spara på bilderna på alla kossor som han matar hans dotter Emilia med iallafall för att kunna visa henne när hon blir äldre och äter bara fisk som han själv fångat- ett litet steg på vägen iallafall! Tycker det är ganska ball att han sparar just bilderna på kossorna Emilia matas med så hon får chansen att ta ställning till om hon verkligen velat äta en massa mördade djur senare i livet... förhoppningsvis tar hon sitt sunda förnuft till fånga! Men man vet aldrig- hon föddes ju in i Sveriges mest moderattäta kommun Kungsbacka och bara i och med det kan framtiden spås tveksam. Hon är otroligt söt och smart och humorfull dock. Hoppas jag får träffa henne snart. Min bror och jag bestämde även att vi ska på Depeche Mode i Köpenhamn nästa sommar ihop. Wohow.
Komplext.
Idag har jag varit hemma hos min syster och hennes pojkvän. Jag tror att de kommer spendera resten av sina liv tillsammans- de är ett sådant där par som man bara tror på när man träffar dem. John som är min systers pojkvän är en otroligt social och lättälskad person som absolut alla älskar efter att bara ha träffat honom en enda gång och det är verkligen rättfärdigat. Han är god och jag är helt övertygad om att han är den bästa killen för min syster. Min och Johns relation är dock mer komplex. Han är på totalt andra sidan av mitt universum i många frågor. Vi är ofta ganska lika jag och John - man kan säga att vi är lite som sociala kameleonter som klarar av att gömma oss och passa in i de flesta sammanhang. Vi har dock nu med åren kommit varandra för nära för att kunna gömma oss för varandra och de sidor som John numer visar mot mig är en fientlighet och disrespekt som jag blir väldigt sårad av. Det finns en ton när han pratar om saker han vet att jag bryr mig om som är nedklankande. Dessutom finns det oftast ingen möjlighet till att han skulle lyssna om jag faktiskt skulle ta mig tiden att möta hans påhopp- då har han redan börjat prata om något annat. Han är på många vis väldigt upptagen av sig själv och det kan jag också vara men jag vill ändå säga att vi är upptagna av oss själva på två olika sätt. Han som en äkta moderat där han endast ser sin egen och hans närmsta fördel i allt och som inte vågar gå djupare och faktiskt tänka efter vad som skulle spelat roll om det nu var så att han inte var född i en familj som haft råd med allt som format honom till en person med de fruktansvärda ideal han idag har. Jag kanske kan säga som såhär- jag tycker det är synd att en så bra person som John ska gå förlorad till att förespråka en värld utan samvete(med detta menar jag inte att John inte har samvete utan själva världen han vill vara del av och hjälpa till att bygga). Om det vore tvärt om skulle han säkert kunna ha uträttat under men som det är nu blir jag ledsen att han är på andra sidan.
Jobbigt.
Idag har jag återigenom jobbat och idag inföll det oundvikliga när man jobbar på ett julbord som endast serverar kött- vi i personalen fick äta julbord och jag blev då känd i personalstyrkan som vegitarianen och fick alla de frågor man innan fått tusentals gånger. "Men du äter fisk va?" "Varför?" "Blir du äcklad av kött?" m.m. Jag avskyr det. Det är så otroligt enkelt. Jag äter inte kött och du gör det. Jag behöver inte tycka att du är konstig för det och jag är definitivt inte konstig för att jag tagit valet att inte äta kött.
Jag antar att det är en värderingsfråga för mig. Jag förstår att folk inte har samma värderingar som mig gällande djurens värde och det är inte svårt att förstå hur människor i denna värld inbillat sig att de är några slags övernaturliga varelser. Jag klandrar dem inte så mycket för det- det är lätt hänt. Men det är synd.
Jag har försökt tänka lite på varför jag är vegetarian- jag har inte gjort det så mycket innan för det har känts väldigt naturligt för mig att vara det trots att jag växt upp i ett köttätande hem men det är en värdering som mer smygt sig på istället för att bli som en uppenbarelse. Jag är vegetarian för att jag ser mer likheter än skillnader mellan djur och människodjuret än olikheter. Jag är vegetarian för att de värderingar jag brinner starkast för i mitt vardagliga liv- relationer, kärlek och tillfredställesle- delar vi med alla djur. Att vi sedan fått ett förnuftigt tänkande och samvete som ett plus ser jag inte som att vi blir övernaturliga utan mer som ännu en chans att ta beslut om sättet vi lever och behandlar våra medvarelser på. För mig är det självklart att jag inte vill äta min syster och då vill jag inte heller äta min katt och då vill jag inte heller äta en fisk för den kanske är en mamma.
Det var lite roligt för några veckor sedan då jag kollat på djurrättsdokumentären Earthlings och efter det kollade på kanske 5 episoder av mördarserien Dexter. Den natten drömde jag att jag var tvungen att mörda alla köttätare runt mig- även min familj och mina bästa vänner! Det var fruktansvärt! men rätt underhållande. Jag kommer inte döda er- jag älskar er. Vi delar bara inte denna värdering och jag respekterar det så länge ni respekterar mina värderingar.
peace out.
Läskit
mindes plötsligt en brilliant saying från en vacker boråskväll några år tillbaks:
läsk is like scar
cuz läskigt is like scary
cuz läskigt is like scary
Obehag.
De senaste dagarna har jag insett att anledningen till att jag under många år mått så pass dåligt som jag gjort kanske inte alls är för att jag alltid vill ta hand om problem själv och överanalyserar eller inte tänker alls och har en massa psykiska och fysiska sjukdomar som inte än blivit diagnostiserade. Det kan helt enkelt vara så att jag måste ta och gräva lite i mitt huvud- kanske finns det en anledning till att jag inte minns någonting från min barndom? Hur kommer det sig att jag vid ung ålder lärt mig stänga ute så mycket? Detta kom jag att tänka på idag då jag helt från ingenstans kom ihåg hur jag blivit nerlurad i en källare av en pizzabagare som ung och nästintill blivit antastad. Detta har varit helt bortblåst från mitt minne tills idag då jag blev påmind av det genom att min nya chefs man hade nitat ett peddo. Go him yeah!
Jag har börjar jobba. Det känns bra att för varje dag som går komma i lite mindre skuld till min mor. Jobbet är okej även om det inte är fantastiskt och det kommer iallafall att hjälpa mig att få andra jobb efter dessa fem veckorna.. Kollegorna är dumma i huvudet och på julbordet står det endast kött i olika slag.
Kött är dött stod det förresten på underjordens toalett som jag var på igår. Nicklas hade spelning och det var fint. Tellus about the moon heter bandet och om någon någonsin skulle läsa detta inlägg förutom jag själv kan ju du kanske kolla in dem på myspace eller så..ha ha ha. so what.
jag hatar att blondinbella får gå ut numera. kan inte staten omyndighetsförklara folk som är helt körda? eller nej, just det- vi har blå regering nu. det var inget. fuck it.
kollade ky-utbildningar idag och hittade en i sthlm på 1,5 år som verkade helt okej.. sthlm känns inte helt okej direkt men jag antar att det är som en storstad som de flesta andra- förutom en sak- DEN ÄR FYLLD AV STHLMARE. fy fan.
tout por maintenant. bon nuit.
Back in LDN och föllsedag
Idag kom jag tillbaks från London och det var otroligt skönt att äntligen komma hem igen. Det fanns sannerligen flera goda anledningar för mig att fly den staden. Jag blir extrem där borta- mina bra sidor blir svaga och mina dåliga byggs bara på.
TROTS detta har jag haft det helt fantastiskt trevligt där borta. Jag bodde ju faktiskt i London så pass länge eftersom att jag älskar människorna där och staden- bara inte mig själv i staden.
I söndags var det min föllsedag och det firades genom att sitta på en av mina gamla pubar the Salusbury i Queens Park nästan hela dagen. Där fick jag tårta och gratulationer av gamla kollegor och vänner. Fick en tecknad klassiker av Maciek- "the Master and the Margarita". Har bara hunnit läsa halva än så länge men verkar väldigt intressant och är vackert tecknad. På kvällen mötte jag och Åsa upp Linda och Elliot i Old Street där vi gick på en kabaret på WICK. Den var gratis och helt fantastiskt rolig. Fick mycket inspiration och blev kär i en poet utklädd till zebra. mums.
Planerna för måndagen var många men i brist på pengar åkte jag och flickorna till slut til Albertos bar Nam Long i South Kensington och drack gratisdrinkar tills jag knappt kunde gå längre- då bestämde vi oss för att ha spontanrave hos Adolfo och där blev vi tokhöga på allt och inget och dansade tills vi blev utslängda på morgonen. Efterfesten blev hos Åsa och Andrea i Kensal Rise och goodness me vad svårt det var att använda tisdagen till något efter denna katastrofala , men härliga, kväll! Hängde med Adolfo för att hämta min födelsedagspresent i Streatham och hjälp mig snälla vad läskigt det var där. Har vart i både Peckham och Brixton innan men området i streatham vi hamnade i var helt utom gränser. Blev halvattackerade lite hela tiden och varenda fönster på varenda hus var igentejpad med kartonger. Adolfo tog med mig till en lägenhet där 7 italienska dealers bodde och precis hela lägenheten var täckt av piller, pulver och gräs. Det var intressant men vi gick ganska snabbt efter att jag initierade. Det var helt fruktansvärt där. Fick min föllsedagspresent dock hmmrhmmr.
Onsdagen vart riktigt trevlig. Lekte med Maciek på dagen och åkte sedan till Chiswick (tydligen från Cheese farm) och träffade Natalie som var lika fantastisk som alltid. Passionerad om en massa saker och även om hon är lite väl känslig ibland föredrar jag det. Duncan- hennes pojkvän- kom efter några timmar och vi hamnade i en ång diskussion om leksaksvärlden vi lever i och huruvida man skulle delta eller ställa sig utanför den. Vi disagreed ganska mycket men är nog fortfarande vänner. Fuck the leksaksvärld I say- halleluja! Sen åkte jag hem för att packa och var vid detta lag ganska dragen. Natten fortsatte tills jag tog ett piller och åkte till flygplatsen och jag tror nog aldrig himlen vart vackrare än i morse..
Imorgon börjar jag jobba och det ska bli åt helvete..Lina was sacked after two days kommer min facebookstatus lyda snarast,
peace until.
Start.
SO om jag nu ändå ska börja organisera upp mitt liv med denna slags bloggmedicin reckonar jag att jag lika väl kan börja direkt!
Försök till att komma ihåg de senaste dagarna med stödord/meningar:
Måndag: lagade mat till kollektivet. Hasselbackspotatis och stekta grönsaker med pepparsås.(uppmärksamma att detta är det enda jag kan komma ihåg från dagen! fucking hell vad mitt minne behöver träning)
Tisdag: arbetsintro med tillhörande CHOCK då jag blivit tilldelad titeln baransvarig. vad i hela hisingen sa jag egentligen på arbetsintervjun? bara för att jag jobbat i bar betyder det inte att jag är ett dugg bra på det! åt tacos och nötkräm med kollektivet. kollade valet hela natten. Pratade även med Johannes, en pojke från förr, på nätet och saknade honom en massa vilket är lustigt när jag inte är det minsta intresserad av honom egentligen. Sedan vart jag nykär hela natten och huntade ner alla mina gamla kärlekar på internet och drömde mig bort. Jag räknade till att 7 sånger har blivit skrivna i kärlekssammanhang till eller i angst mot mig än så länge. Jag är en mästare på självtortyr och bästa-killen-i-världen-antagligen-dumpning. fucking motherfucker med det.
Onsdag: POP-quiz på Razzia med Nicke, Martin och Nils i laget. Vann presentkort i nerlagd skivbutik av Blenda-Lars. Fick höra låten prisoner med tellus about the moon för första gången. a bit weird.planerade silent rave på änggårdsberget om tre veckor. ska bli ball.
Idag: Lisa på besök från Malmö en snabbis- jag hade råkat kopiera hennes näspiercing utan att fråga! hade inte ens tänkt påre. Lagade sedan rödbetssoppa till kollektivet och åt Micha's fantastiska chokladtårta. Matvecka avklarad! wei. kollade klart säsong 3 av weeds.
to blog or to bjäbb
För att bara göra klart från start är detta ingen blogg för att jag känner att jag vill få uppmärksamhet och publicering. Detta är ren personterapi. Jag har alltid velat skriva men aldrig vågat publicera något. Jag har alltid velat berätta men aldrig vågat vara ärlig. Jag har alltid velat berätta men aldrig kommit ihåg vad det var som hände. Detta får verka som en hjälp till en flicka med förmodligen de allra flesta av psykiska sjukdomar som finns där ute men som valt att inte bli diagnostiserad. Jag har alltid försökt acceptera att det som händer inom mig och i mitt huvud antagligen är något som Jag borde ta hand om. Här ska jag organisera upp mina vardagar, personligheter och minnen.
