Ryggkrökardag
idag har jag verkligen inte gjort mkt nytta. har enbart suttit i köket och surfat runt på meningslösa sajter hela dagen. martin har lagat veganska krämbullar somv ar helt fantastiska och en böngryta med lagerblad och dillpotatis. helt otroligt gott. han är så duktig. kommer verkligen sakna den här organiserade matlagningen vi har i kollektivet- underbart att ha lagad varierad mat på bordet varje dag. men vem vet- kanske går det styra upp något liknande i det nya kollektivet också!
efter middagen drack vi kaffe och då ringde en viss sture mig och kallade mig på arbetsintervju för ett frukostvärdinnejobb. ska dit imorgon men jag är lite splittrad angående om jag vill ha det eller inte. är värdelös på att sova på nätterna för det första och sen är jobbet på ett fyrstjärnigt hotell i stan där jag kommer få pussa en massor med borgarfötter varje dag. usch och fy.
en tjej från nya kollektivet var över och använde internet i någon timma idag. hon är söt. jag drack då en kopp eterniTEA som är sjukt ordvitsigt som även det lugnade ner mig endel.
filmfestivalen startar snart, wohow! önskar bara att jag vore några pund rikare och kunde gå på mer än vad det nu blir.
hittade en ball blogg förresten som martin i något blurry tillstånd tyckte var FÖR konstig. fantasinyheter.blogspot.com
har använt mig av spotify massor idag också. det är verkligen helt fantastiskt. vilken källa till ny musik!
Godnatt2
Nu har jag vart uppe i nya kollektivet och det är verkligen hur fint som helst. Flickorna jag ska bo med verkar jättesöta och allt borde kännas fantastiskt bra, det bara gör inte det. Det är självklart eftersom att jag trivs så bra precis där jag är och även om jag bara ska flytta 200 meter in i skogen kommer jag inte vara med i the everyday life här som jag sökt så länge och äntligen hittat. Jag tror det löser sig så fort jag hittat en ny rhytm i vardagen.. måste fixa jobb jobb jobb eller nått plugg. Jag funderar på att läsa latinamerikakunskap i vår eftersom att det borde underlätta för mig att komma in på journalisprogrammet sedan- frågan är om det inte är psykolog jag ska bli dock och bara borde hoppa den här journalistrajtan.. Jag har faktiskt inte varit duktig på att skriva sen jag gick i högstadiet mena ja.. fuck it. Det är väl bara det här om att jag gärna vill dela mina tankar och enda sättet för mig, med min bristande retorikförmåga, att göra detta är genom att skriva..
Idag har jag lyssnat en massor på the weeping song:
Imorgon måste jag försöka ta tag i lite saker:
Söka jobb på en pub jag jättegärna vill jobba på.
Styra upp flytten.
Skriva in mig på en eller flera kurser i vår.
Kolla upp bredband till nya huset.
Peace out.
Extremism
I veckan har jag haft många tankar hit och dit. I söndags gick jag med in till grannen på en, vad som visade sig vara, mycket fin fika med min fars gamle bäste vän Sten. Han visade mig ett lugn i det upprörda state of mind jag befann mig i. Jag var upprörd över hur människor i världen agerar och hur människor kan vara hjältar i sin vardag men ändå i summan av sina handlingar handla ont genom att se bort och ignorera vad deras handlingar i vardagen gör mot världen i ett globalt perspektiv. Sten mötte mig med en lika upprörd och, vad kan man säga, uppgiven bild av världen men med sin egen mognad fick han mig att tänka på min situation i världen. Och att få hopp om framtiden även då den verkar gå mot något som bara verkar enormt mörkt.
Att vara extremist har i dagarna en väldigt dålig klang. Att ligga på botten av samhället likaså. Om man ser på historien dock är det alltid de som legat på botten som i slutändan fått igenom sina idéer och som gjort skillnad. De som verkat förlora blir till slut vinnare. Det tycker jag stärker en när tiderna är som idag. Jag får aldrig sluta tro, jag får aldrig sluta kämpa för det är idéerna som lever kvar när jag själv inte gör det. Och det är idéerna som får oss att bli så otroligt mänskliga som vi faktiskt är. Inget annat djur ställer sig upp och riskerar sitt liv för en idé. Extremist kan även jag tycka vara ett väldigt dåligt begrepp då de som kallas extremister ofta har ett väldigt entonigt sätt att se på saker och ting- detta är självklart farligt. Men man får då också se på det från ett annat håll- det motsatta- anledningen till att de tvingats in i detta mönster måste antingen bygga på ett utanförskap, isolerande eller ignorerande från de sidor som tycker eller tänker på det motsatta viset. Det är då inte extremisternas "fel" att de blivit extremist i den dåliga klang det idag är allmänt att tycka. Jag tycker det finns många fina extremister också- de som faktiskt har öppnat upp sig mot andra och haft en öppen diskussion om deras åsikter men som enbart genom detta fått en bekräftelse av att de ännu mer tror på sina idéer. Som i fallet Palestina. Här har vi ett folk som blivit bortkörda från sitt land med ett löfte om att få återvända, de har blivit instängda i enorma läger där de gång på gång förnekas sina mänskliga rättigheter. De flesta palestinierna försöker på något plan finna sig i detta och leva ett så normalt liv som möjligt- trots att de är förnekade sina mänskliga rättigheter av resterande världen. Och så finns det grupper som inte tolererar detta fruktansvärda och stället sig upp och slåss för sina idéer- med livet som insats. Jag tycker detta är rätt och vi ser genom just dessa att det är idéerna som för mänskligheten vidare. Om inte Hamas skulle slåss för sitt förtryckta folk- skulle hela världen vara blind för vad som sker och har skett i Palestina. Israel skulle helt utan hinder kunna fortsätta förtrycka den palestinska befolkningen till den grad att de helt glömt att de är människor och lägger sig under det israeliska folkets fötter. Och att kalla Hamas terrorister är för mig helt absurt när de blivit framröstade i ett godkänt demokratiskt val, med ett budksap om att de ville ha en fredlig lösning på konflikten men att de (och den palestinska befolkningen) än en gång blivit vända ryggen av världen och förnekade. Om inte ens den fredliga och demokratiska vägen skall få ett godkännande finns det bara två utvägar- gå med på att vara israels råttor ELLER slåss. jag hoppas fler väljer alternativ nummer 2.
Samtidigt fick jag för några dagar sedan en liten uppenbarelse om huruvida vi alla måste finna och acceptera sin plats i världen. Jag vet inte om detta var en slags försvarsmekanism efter att jag bestämt mig för att stanna i sverige ett tag till eller om den kom helt från hjärtat- återstår att se. Om jag nu är född i västsverige och kan västsverige bättre än något annat ställe dit jag kan flytta och starta ett liv omkring i världen- är det inte då lite utav min samhälleliga plikt att stanna i västsverige och härifrån förbättra världssituationen så mycket som möjligt? Jag vet inte riktigt än, men kan tänka mig att slutgiltliga svaret från mig kommer att bli ja- även om jag inte vet om jag kommer att följa det.
Godnatt
När jag berättade för en god vän till mig att jag hade problem med att sova och tagit ett rosa piller för att hjälpa mig med just detta diregerade hon istället om mig till denna video: och bad mig krypa ner i min säng och slappna av. Jag tyckte det var gulligt sagt av henne.
Det rosa pillret jag tog var förresten till för att i första hand lugna narkotika- och alkoholberoende vid oro och sömnsvårigheter. High five!
