Extremism

I veckan har jag haft många tankar hit och dit. I söndags gick jag med in till grannen på en, vad som visade sig vara, mycket fin fika med min fars gamle bäste vän Sten. Han visade mig ett lugn i det upprörda state of mind jag befann mig i. Jag var upprörd över hur människor i världen agerar och hur människor kan vara hjältar i sin vardag men ändå i summan av sina handlingar handla ont genom att se bort och ignorera vad deras handlingar i vardagen gör mot världen i ett globalt perspektiv. Sten mötte mig med en lika upprörd och, vad kan man säga, uppgiven bild av världen men med sin egen mognad fick han mig att tänka på min situation i världen. Och att få hopp om framtiden även då den verkar gå mot något som bara verkar enormt mörkt.

Att vara extremist har i dagarna en väldigt dålig klang. Att ligga på botten av samhället likaså. Om man ser på historien dock är det alltid de som legat på botten som i slutändan fått igenom sina idéer och som gjort skillnad. De som verkat förlora blir till slut vinnare. Det tycker jag stärker en när tiderna är som idag. Jag får aldrig sluta tro, jag får aldrig sluta kämpa för det är idéerna som lever kvar när jag själv inte gör det. Och det är idéerna som får oss att bli så otroligt mänskliga som vi faktiskt är. Inget annat djur ställer sig upp och riskerar sitt liv för en idé. Extremist kan även jag tycka vara ett väldigt dåligt begrepp då de som kallas extremister ofta har ett väldigt entonigt sätt att se på saker och ting- detta är självklart farligt. Men man får då också se på det från ett annat håll- det motsatta- anledningen till att de tvingats in i detta mönster måste antingen bygga på ett utanförskap, isolerande eller ignorerande från de sidor som tycker eller tänker på det motsatta viset. Det är då inte extremisternas "fel" att de blivit extremist i den dåliga klang det idag är allmänt att tycka. Jag tycker det finns många fina extremister också- de som faktiskt har öppnat upp sig mot andra och haft en öppen diskussion om deras åsikter men som enbart genom detta fått en bekräftelse av att de ännu mer tror på sina idéer. Som i fallet Palestina. Här har vi ett folk som blivit bortkörda från sitt land med ett löfte om att få återvända, de har blivit instängda i enorma läger där de gång på gång förnekas sina mänskliga rättigheter. De flesta palestinierna försöker på något plan finna sig i detta och leva ett så normalt liv som möjligt- trots att de är förnekade sina mänskliga rättigheter av resterande världen. Och så finns det grupper som inte tolererar detta fruktansvärda och stället sig upp och slåss för sina idéer- med livet som insats. Jag tycker detta är rätt och vi ser genom just dessa att det är idéerna som för mänskligheten vidare. Om inte Hamas skulle slåss för sitt förtryckta folk- skulle hela världen vara blind för vad som sker och har skett i Palestina. Israel skulle helt utan hinder kunna fortsätta förtrycka den palestinska befolkningen till den grad att de helt glömt att de är människor och lägger sig under det israeliska folkets fötter. Och att kalla Hamas terrorister är för mig helt absurt när de blivit framröstade i ett godkänt demokratiskt val, med ett budksap om att de ville ha en fredlig lösning på konflikten men att de (och den palestinska befolkningen) än en gång blivit vända ryggen av världen och förnekade. Om inte ens den fredliga och demokratiska vägen skall få ett godkännande finns det bara två utvägar- gå med på att vara israels råttor ELLER slåss. jag hoppas fler väljer alternativ nummer 2.

Samtidigt fick jag för några dagar sedan en liten uppenbarelse om huruvida vi alla måste finna och acceptera sin plats i världen. Jag vet inte om detta var en slags försvarsmekanism efter att jag bestämt mig för att stanna i sverige ett tag till eller om den kom helt från hjärtat- återstår att se. Om jag nu är född i västsverige och kan västsverige bättre än något annat ställe dit jag kan flytta och starta ett liv omkring i världen- är det inte då lite utav min samhälleliga plikt att stanna i västsverige och härifrån förbättra världssituationen så mycket som möjligt? Jag vet inte riktigt än, men kan tänka mig att slutgiltliga svaret från mig kommer att bli ja- även om jag inte vet om jag kommer att följa det.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0