whatbutwhat

Idag har jag varit hemma hos min syster och hennes pojkvän. Jag tror att de kommer spendera resten av sina liv tillsammans- de är ett sådant där par som man bara tror på när man träffar dem. John som är min systers pojkvän är en otroligt social och lättälskad person som absolut alla älskar efter att bara ha träffat honom en enda gång och det är verkligen rättfärdigat. Han är god och jag är helt övertygad om att han är den bästa killen för min syster. Min och Johns relation är dock mer komplex. Han är på totalt andra sidan av mitt universum i många frågor. Vi är ofta ganska lika jag och John - man kan säga att vi är lite som sociala kameleonter som klarar av att gömma oss och passa in i de flesta sammanhang. Vi har dock nu med åren kommit varandra för nära för att kunna gömma oss för varandra och de sidor som John numer visar mot mig är en fientlighet och disrespekt som jag blir väldigt sårad av. Det finns en ton när han pratar om saker han vet att jag bryr mig om som är nedklankande. Dessutom finns det oftast ingen möjlighet till att han skulle lyssna om jag faktiskt skulle ta mig tiden att möta hans påhopp- då har han redan börjat prata om något annat. Han är på många vis väldigt upptagen av sig själv och det kan jag också vara men jag vill ändå säga att vi är upptagna av oss själva på två olika sätt. Han som en äkta moderat där han endast ser sin egen och hans närmsta fördel i allt och som inte vågar gå djupare och faktiskt tänka efter vad som skulle spelat roll om det nu var så att han inte var född i en familj som haft råd med allt som format honom till en person med de fruktansvärda ideal han idag har. Jag kanske kan säga som såhär- jag tycker det är synd att en så bra person som John ska gå förlorad till att förespråka en värld utan samvete(med detta menar jag inte att John inte har samvete utan själva världen han vill vara del av och hjälpa till att bygga). Om det vore tvärt om skulle han säkert kunna ha uträttat under men som det är nu blir jag ledsen att han är på andra sidan.